MASEN


2006-09-28
-
2011-02-22

För alltid i våra hjärtan och i vårat minne.

Finaste Masen har lugnt och stilla fått somna in idag.


Magkatarren som han hade i september och i julas kom tillbaka igen i söndags, vi har försökt behandla honom med det som rekommenderas; vatten, pepcid, skonkost(som han har ätit ända sen september) och kokt fisk. Men sedan igår har han mat- och dryckvägrat.
En katt blir uttorkad väldigt fort om den inte får i sig vätska.
För Masens skull ville vi inte ha honom inlagd på Strömsholm igen, de gjorde ett underbart jobb med honom i julas, men det är inget katt-liv att ligga på sjukhus var tredje månad.

Jag orkade inte följa med till veterinären, jag sa farväl här hemma sedan åkte Magnus med Masen till Sala och jag tog med mig Mirma ut i solen.
Jag känner mig helt tom, bara gråter och gråter. Men någon stans i magen känner jag ett lugn, lättnad är kanske fel ord, men ett lugn... nu lider han inte, han behöver aldrig mer kräkas.

När Magnus kom hem började det snöa så mycket en stund, det var säkert Masen som skuttade runt uppe på molnen och jagade möss:)

Utan ont i magen, utan illamående och utan ont i benet.

Mirma mår bra, hon har, som vanligt, varit jättebusig idag, vi har gosat och mysigt, när jag har varit som mest ledsen har hon legat här vid mig.

Nu får vi se hur framtiden ser ut, det får gå ett tag nu sedan kanske vi kan ge en annan hittekatt ett bra hem med människor och en kattkompis som älskar den.
Även om jag just nu helst av allt vill ha Masen här, så stark, pigg, frisk och full av liv som han var innan september då han insjuknade första gången.

Vila i frid, kungen av katter